60 år sedan Mount Everest bestegs första gången

I år, den 29 maj, är det 60-år sedan Mount Everest topp bestegs för första gången. Runt om i världen firas idag minnet av händelsen som för evigt satt avtryck i historien. Den amerikanska tidskriften Time Magazine har rankat händelsen så högt att de har satt Tenzing Norgay på listan över de mest inflytelserika personerna under 1900-talet; Elvis Presley kom inte ens med.

I samband med jubileumet firas det runt om i världen. I London firade Hillarys son Peter, och Tenzing Norgays son Jamling, tillsammans med drottning Elizabeth II den 29 maj under ett påkostat diamantjubileum som Royal Geographical Society anordnade. I Kathmandu hölls en gala för bestigare genom åren som Nepals regering arrangerade på slottet. I Nya Zeeland anordnade man jubileumsmiddagar och i området vid Mount Everest kommer festliga evenemang hållas med allt från renhållningskampanjer som blir konst till det årliga hög höjds Everest Marathon.

 

Vi anar nu att händelsen för 60 år sedan är större än vi själva förstått. Vad var det egentligen som hände den där dagen i maj och varför har det blivit ett sådant avtryck världen över? Vi får gå tillbaka till den 29e maj 1953:

 

Klockan är 11.30 och Nya Zeeländaren Edmund Hillary och nepalesiska sherpan Tenzing Norgay står på toppen av världens tak. Vart de än tittar ser de snötäckta åsar och Himalayas toppar blandade med isblå glaciärer och djupa klyftor. Ingen hade någonsin varit här förut, tiden står stilla. Tenzing Norgay var född i Nepal med Himalayas höga toppar alltid närvarande i bakgrunden och han blev tidigt besatt av att komma upp på det högsta berget Chomolungma, eller Mount Everest som en engelsk geografisk expedition döpte det till 1865. Tenzing började i sin ungdom arbeta som högaltitudsbärare och guide (så kallad Sherpa) i olika bergsklättningsexpeditioner. Arbetsgivarna var av olika nationaliteter, engelsmän, tyskar och schweizare - alla var de med i jakten att först nå upp på världens högsta berg.

 

Nya Zeeländaren Edmund Hillary, som egentligen livnärde sig som biodlare i Auckland, var bergsbestigare på amatörnivå men fick ändå delta i expeditionen som blev hans livs äventyr. Vilka två personer från den 15 man stora expeditionen som till sist skulle ingå i toppförsöket den 29 maj var från början inte klart utan en fråga om dagsform. Tack vare Hillarys starka fysik och kondition var det han som den här morgonen blev utvald av expeditionsledaren John Hunt att tillsammans med Tenzing Norgay försöka nå toppen.

 

Efter en fem timmars klättring hade de nått världens högsta berg, med en höjd av 8.848 meter över havet. Ovanpå Everest, blåste en skarp vind. Hillary tog fram sin kamera och fotograferade Tenzing då han höll Hillarys isyxa med uppträdda med flaggor från Storbritannien, Indien, Nepal och Förenta nationerna. Någon bild på Edmund Hillary, den som officiellt var först upp på toppen, togs aldrig. Hillary har efteråt förklarat anledningen till detta:

- Eftersom Tenzing Norgay aldrig använt i en kamera i hela sitt liv verkade det vara ett illa valt tillfälle att hålla en fotograferingskurs för honom just då.

 

Efter fotograferingen grävde Tenzing en grop i snön och fyllde det med buddhistiska offergåvor (en chokladkaka och några kex). Hillary grävde ett andra hål och begravde ett krucifix. De båda åt några mintkakor och medvetna om att deras syrgas var begränsade, började sin nedstigning 15 minuter efter att ha nått sitt mål.

 

De känslor som de upplevde när de stod på Mount Everests topp har Edmund Hillary senare beskrivit i sin bok High Adventure, 1955, utgiven på svenska (Mot toppen) 1956."Klockan var halv tolv. Min första känsla var lättnad. . .", skriver Hillary. "Lättnad att det inte fanns några fler steg att ta, inge fler raviner att passera eller andra svårigheter som kunde reta oss i vårt hopp om att nå framgång".

Många expeditioner hade tidigare försökt att nå toppen
Mellan 1921 och 1953 hade åtta större expeditioner försökt klättra, mestadels från norr genom Tibet upp mot toppen.
Många hade försökt. Alla hade misslyckats, minst 16 personer hade dött. Efter andra världskriget var det dock flera faktorer som gjorde expeditionerna lite lättare. Tibet var dessvärre låst bakom kommunistiska Kina. Att närma sig från norr var därmed omöjligt. Men i söder öppnade Nepal sina dörrar för avgiftsbelagda västerländska expeditioner. Där upptäckte man att vägarna var mer lättillgängliga. Nu förbättrades utrustningen; kläderna blev bättre mot kylan och syrgas började användas som hjälp för andingen på hög höjd. En annan avgörande faktor var även att man tog hjälp av folkslaget som bodde kring Everest, Sherporna. Folkslaget levde på hög höjd och var vana bergsklättrare. Sherporna blev helt avgörande för en framgångsrik Himalaya expedition.

 

Hillarys och Tenzings nedstigning från toppen blev svår. Deras spår i snön från vägen upp hade försvunnit av starka vindar. Slutligen, efter mer än fyra ansträngande timmar, mötte de kollegan och teammedlemmen George Lowe, som hade klättrat upp för att möta dem. Lowe frågade Hillary hur försöket hade gått. "Ja," svarade den anspråkslösa Hillary "We knocked the bastard off." Framgången var deras.

 

En fjäder i hatten för den nya drottningen
Redan innan expeditionen hade nått nedersta baslägret, hade nyheten om deras bedrift förts vidare till Storbritannien, för att fyra dagar senare nå världen - samma dag som Elizabeth II: s kröning i London.
Drottningen fick därmed en drömstart som statsöverhuvud i det brittiska samväldet i en period då kraftmätningar mellan stormakterna rådde. Med bestigningen av Mount Everest som ett faktum blev prestationen en fjäder i hatten för det Brittiska väldet, imperiet var fortfarande att räkna med.Tenzing och Hillary blev världsberömda för sin bedrift och hyllades som hjältar runt om i världen.

 

Drottningen tackade Hillary och expeditionsledaren Hunt genom att adla dem. Tenzing Norgay fick British Empire Medal. Hillary, som aldrig hade gillat titlar, upptäckte att drottningens beslut inte var något han kunde avböja. Titeln redan hade godtagits för hans vägnar av Nya Zeelands premiärminister. Den eufori som kom av drottningens kröning och bedriften att nå Mount Everest topp kom att bli en symbol för en ny elisabetanska era. I verkligheten var det mer ett slut. Hillarys och Tenzings prestation var det sista stora jordiska äventyr som genomfördes och även den sista stora symbolen för Brittiska väldet. Nästa stora kraftmätning i världshistorien blev utforskningen av rymden med de nya supermakterna Sovjetunionen och USA.

 

Hillary blev med tiden ambassadör och hedersmedborgare i Nepal och Tenzing startade Himalayan Mountaineering Institute som tränar bergsbestigare. Verksamheten togs senare över av sonen Jamling när Tenzing avled 1986, 72 år gammal.

 

Tenzing och Hillary är i historien evigt sammankopplade till varandra och deras lagarbete har skapat en klassisk arbetsformation; bergsklättraren och hans trogne guide sherpan som gjorde prestationen möjlig. De båda männen förblev vänner livet ut. ­Eller som Hillary uttryckte det:
"We climbed as at team. Period".