Tenzingpriset 2009 till Pär Johansson

Det blev både tårar och skratt när 2009 års Tenzingpris delades ut. Pristagaren Pär Johansson berättade om sitt långa och framgångsrika arbete med utvecklingsstörda på Glada Hudik-teatern.

1996 grundade Pär Andersson Glada Hudik-teatern. Syftet var att ge utvecklingsstörda chansen att utvecklas genom teater och stärka deras möjligheter att leva ett självständigt liv. Men teater var både nytt och skrämmande för de inblandade och flera av dem kunde inte läsa, prata eller röra sig. Inför premiären var det många av föräldrarna till de utvecklingsstörda skådespelarna som tvivlade.

Från Hudiksvall till Broadway
Premiären blev en succé. Pär visade att det med rätt vägledning och pedagogiska grepp var möjligt för alla att prestera, oavsett handikapp. Och framgångarna har fortsatt för Glada Hudik. Man har varit med i Allsång på Skansen, arbetar på en långfilm och en föreställning på Broadway och sätter samtidigt upp föreställningar för utsålda hus. Alla är glada i Hudik!

Priset är en bekräftelse
De stora framgångarna med Glada Hudik har inte varit självklara för Pär:
­­- Ibland funderar jag på om jag tänker rätt i mitt jobb med teatern. Men nu när jag fått priset verkar det som om jag har det då andra sätter ord på det jag gör. Det blir som ett kvitto för mig och jag blir stärkt i ryggen för att jobba vidare när jag får en sådan här bekräftelse, berättar Pär.

Fötterna kvar på jorden
Pär har kvar en ödmjuk inställning till sitt arbete och engagemanget i Glada Hudik även efter Tenzingpriset:
- Trots priset är det viktigt för mig att ha fötterna kvar på jorden. När det går för bra är det lätt att bara få ja-sägare runt omkring en som håller med i allt man säger. Utvecklingsstörda är inte sådana ja-sägare, de säger som det verkligen är, vilket är skönt och ett bra sätt att bli påmind om att ha lite självironi. Skådespelarna här i ensemblen är rätt opretentiösa och coola i sin inställning och bryr sig inte särskilt mycket om priser, säger Pär.